Många jourer har problem med att medlemsbasen är väldigt homogen. Trots föreningens normkritiska och intersektionella grund är de flesta volontärerna kvinnor, vita och/eller cis-personer. Det påverkar såklart gruppens erfarenheter och kunskaper, och således också vilken typ av stöd som ges. Det här är ett problem som är väldigt svårt att lösa, men det finns såklart vissa saker att göra för att försöka påverka.
En sådan sak kan vara att fundera på hur rekryteringen av nya medlemmar sker. Att föreningen marknadsför sig på vissa specifika platser eller med vissa speciella metoder innebär att det är personer som vistas där, eller som nås genom de metoderna, som rekryteras. Om en exempelvis rekryterar många medlemmar genom att delta på studentmässor blir medlemmarna i stor utsträckning också studenter. Genom en medveten rekryteringsstrategi kan det vara möjligt att rikta in sig på andra grupper.
Vilka som blir medlemmar har såklart också att göra med vilka krav som ställs på medlemmarna. Det gäller dels de krav som gäller åldersgränser och separatism, men även krav kring hur många timmar i månaden en förväntas lägga, och om en behöver ta sig till en specifik plats eller om en kan vara volontär hemifrån. Sådana krav är ibland nödvändiga för att arbetet som volontär ska fungera, och det kan därför vara värt att ha de även om det gör medlemsbasen något homogenare, men det är alltid bra att fundera över vilka krav som ställs på volontärerna och vilka konsekvenser det får.
Ett annat sätt att hantera problemet är att helt enkelt acceptera att det är svårt, och att föreningen brister i sin mångfald på vissa sätt och att det är okej. Då kan en koncentrera sig på att exempelvis arrangera fortbildningstillfällen kring ämnen där en upplever att gruppens kompetens brister. En annan viktig del av att inse och acceptera problemet är att se till att de medlemmar som bryter mot de interna normerna, och skiljer sig från majoriteten på något sätt, inte blir så kallade tokens. Det innebär exempelvis att en transperson inte bör ses som extra ansvarig för transfrågor, eller att inte använda medlemmar som ser ut på ett visst sätt extra mycket i marknadsföringen för att det får organisationen att “se bättre ut”. De medlemmar som skiljer sig från den homogena gruppen förtjänar att behandlas som vilka medlemmar som helst, gör de inte det skapas en exotifierande och eventuellt otrygg situation, vilket också kan leda till att den lilla mångfald som faktiskt finns försvinner.
Comments